Älskar att va taggad. Även fast det man taggar kanske inte ens händer. Craving och längtan och tagg är ju alla olika, men alla dem känslorna är ju oftast enligt dey jag kommit fram till större än själva rewarden... U know?? Jag menar är man svintörstig så är det inte så jävla gott när man väl får det, eller är det bara alltid jag som förväntar mig sjukaste upplevelserna haha? Eller typ om man velat ha det där chokladet aslänge o varit riktigt sugern, sen när man äter upp det är det helt så "jahapp det va det... Va det ens värt det?". För det är inte ens värt det i slutändan, bara i stunden. fkn svårt o gå på diet om man ska leva i stunden, för hjärnan tror alltiiid att något är godare än vad det är. Choklad är ypperligt gott men det är inte så att man absolut inte klarar sig utan, men ja socker är ju en drog så. Eller typ om man ska göra nåt, gå på beyonce koncert tex, då är man ju inställd på övermkt sjuka saker typ 7D låtar med extra kolasås liksom, så blir det "bara" en fet mcflurry man får, är inte missnöjd med koncerten verkligen inte det va bästa kvällen i mitt lilla liv men jag menar bara att man kanske borde boycotta förväntningar på saker övehuvudtaget. Bara ta det som det kommer, hellre blicka bak o va tacksam o lycklig över fina stunder men inte förvänta sig att allt ska bli så himla cozy och bra, för livet är fan aldrig vad man förväntar sig. Tack för mig *drop the mic*