har CA1 mot varje tanke i mitt huvud

vet ej hur jag ska backa mig själv, eller hur jag ska ta emot feedback, kritik och aggression 

försökt alltid att va klok och tänka 8 steg längre. men det hjälper liksom inte

hur är jag my best self

hur är jag mig själv

kolla redan nu så tänker jag oj kolla hon 1 böla 2 vem bryr sig 3 egoegoEGO!!!

pinsam, väx upp

"va inte så puttenuttig nu", ekar

men jag är puttenuttig o jag kan ej fysiskt hålla inne det

tyck ej synd om dig själv men då blir det även håll allt inne o tillåt inte dina egna känslor för du kan inte validera dem. tycker ej synd om mig själv heller. det är faktiskt folk som har det mycket värre, kim there's people that are dying, jag har det så bra och OJ att det VÄRSTA är att va (sedd) som the bad guy... det är ju faktiskt inte dem det är SYND om!!! 

tyckte det kändes för ego att ha Me som rubrik

vem fan ska jag annars prata om och utgå ifrån

kontrar med att jag bryr mig istället om alla andra

man vill ju att andra ska va emotionally mature, veta vad de känner, tillåta att man får känna sin känslor och alla sina känslor

men du är ju dock en BEBIS om du känner vissa grejer, överreagerar och fastnar o ältar o det är FELFEL

betygsätts, jämförs ständigt, kategoriseras

konstant i huvudet

o överallt

men its never as deep som i huvudet

man e trött o vill sjunka genom jorden, domar som aldrig kan tvättas bort är sån ångest 

det går inte att göra något ogjort

min intention är aldrig ond

min tanke har iallafall aldrig varit det

åh nej är det nåt fel på mig som PERSON men Snälla

så hade du aldrig sagt till nån annan

nä men kanske tänkt...

pallar ej med många andra heller men sig själv måste man dra sig med hela tiden o för resten av livet

men kanske är det jobbigt att vara the bad guy, stämplad. 

man kan ej fly ifrån

jag känner att jag inte orkar va man innan ändå orkat för det va så viktigt

nu är det bara ok ..

eller har man aldrig riktigt orkat faktiskt

eller vågat 

varför skulle jag gå till psykolog om mitt problem är att jag är mänsklig

då har jag ju alla svaren redan

ja jag är mänsklig

duger som jag är, fel o brister o är unik o speciell o vanlig o normal o omärkbar för de allra flesta, statistik, är nog som de allra flesta

inga sjuka trauman 

onödigt

vouch for yourself så mkt svårare än att stå upp för andra

min egen röst känns så liten men uppfattas inte alltid så

o alla har olika referensramar o bagage o inga facit finns o 

det är riktigt mycket

söker ej perfektion men 

varför känns mina fel så mycket

varför känner jag inte alltid att det är fel

varför är det så jobbigt att man känner så starkt o blir rädd o tänker över värsta om hela livet o önskar bara att

för en övergående stund, eller återkommande och omnipresent i ens undermedvetna under hela ens existens

det tog slut

dramaqueen

 

som att man måste alltid ha motsvar på sig själv för att uppmärksamma att ja jag vet hur det låter jag hör själv för att mildra effekten att uppfattas som egoegoego 

känner att jag är ok med känslor o har nära till dem o inte har några problem men det är nog inte så enkelt o man eller jag blir nog mer off ju äldre man blir o det beror helt på validiteten av känslan o situationen o händelsen

allting är inte alltid svart eller vitt o det är jobbigt när man som människa vill ha nån form av stabilitet o tydliga ja o nej svar

du gör fel o det är inte hela du

hade det ja det hade det sett ut på nåt annat sätt om jag va nån annan, typ cool pupulär snygg auktoritär o inte JOBBIG

 

jag är fan världens bästa tjej, fast med jävligt många brister, men jag är ändå jäävligt älskvärd

-r<3