Identitetskris delux nu

Gillar att tänka på saker jag älskar

Känns dock som jag inte riktigt fullt är med

Känner känslorna

Men sen så är väl det också en känsla

Och den känner jag ju fullt ut

Eller? 

Halvt kanske

—————

Njöt av måndagen

Idag lite mer ledsen

Inte nöjd med mig själv

Vet inte vilka normer jag ska vika mig för

Är slav till normen

Känner jag ens någon? 

Känner inte ens mig själv

Vill utvecklas

Så mycket tankar och inga tankar alls

Hellre såhär

Alltid tacksam

Rädd för framtiden

Världen, livet är meningslöst

Hur ska man klara av det

Vad vill jag

Vad är mina mål

Vad får mig glad

Att kämpa

Att känna att jag lever

Jag tänker alltså finns jag? 

Jag vet inte. 

Är jag unable att skapa kontakt med andra människor? 

Har blåst bort allt(/a) 

Har jag det? 

Skulle dock mått sämre om inte

Känner jag ens någon? Tip of the iceberg

Kan inte rädda alla

Någon

Är det mig det är fel på? 

Eller är det uppbyggnaden, grunden som samhället står på

Letar brister i andra som i mig själv

Jag vill ju inte att andra ska bry sig om mina

Har jag blivit så negativ

Allt jag vill är väl att va en perfekt människa

Alla strävar efter att bli den bästa

Varför? Varför varför varför? 

Varför gör vi vissa saker? 

Ingenting tjänar någonting till

Är för realistisk nu

Vet allt men vet ingenting

Det var iallafall skönt att gråta,

Tror jag.