Jag vill vara stolt över den jag är, jag vill bara va mig själv
Det är så enkelt att glömma vad som är viktigt, speciellt när man är omgiven av vackra människor hela tiden. Det ligger väl i vår natur att jämföra och väga olika saker, och jämt också oss själva. Om vi alla sätter oss ner och har en konversation om utseende så har vi alla samma åsikt, men inte riktigt nån lösning. Jag vet inte heller om det finns något rätt svar, o jag själv brukar ha 100 olika så oh well. Men vi alla vet redan att vi inte kan hjälpa vårt utseende, man fick inte välja. Vi alla vet att vi åldras, det kan vi inte stoppa eller ens sakta ner utan det sker konstant. Vi vet också att hela världen är uppbyggd på kapitalism som vita män gynnas av och resten missgynnas mer eller mindre, spec de som bor i fattiga länder som måste jobba för skiitlöner för att producera billiga grejer till oss. Och att företag tjänar pengar exakt hela tiden på de satta skönhetsidealen, för de spelar på att sälja produkter som ska släcka våra bränder och göra oss mindre fula/misslyckade/osäkra/felaktiga(/mänskliga).
Utseende säger ingenting om hur en person är inuti. Och en stark, fin, vacker, sprudlande personlighet gör en vacker o attraktiv.
Så varför bryr vi oss? Varför åker vi med på det tåget?


























